när jag började ettan på gymnasiet kände ja ingen i klassen, inte mer än Max 5 styckna på hela skolan, hade ingen kompis ja umgicks med. Jag började ett nytt liv genom att skaffa vänner och skapa kontakter. Jag bodde med min bror som inte var till nån stor nytta. Han körde mig till skolan dom 3 första dagarna, sen fick jag gå. Jag gick varje dag till skolan och när det bar fucking 25!!!!! minus ute vandrade jag ner från ria och in till Torsby. Väl där stannade jag till på solariet och sminkade mig, eftersom det var is på fransarna så gick sminket bort på vägen ner.
Jag gick hela året förutom MAX 2 veckor av skjuts. Fick ja väl skjuts dit fick jag ALlTID gå hem. Å här sitter jag idag 2 år senare med massa nya kompisar och hälsan är ändå inte så illa.
Dom som kom efter mig, dom va alltid minst 2 från samma klass som flyttade hit vilket innebar att dom hade kompisar när dom kom, dom ringer på mig eftersom jag har körkort ifall de vill nånstans å tar bussen för att det är "för kallt". OM NI BARA VISSTE VAD KALLT VA. Ingen skulle kunna leva mitt tuffa liv i ettan, ingen.
But i did and that's means i am better than all of you.
Tack för mitt ord.